Nu skriver jag om det svåraste som finns, mig själv. Det är alltid enkelt att analysera och se andra. Men när jag ska närma mig själv, så smiter jag lite. Tycker därför att jag ska ta mig tid nu. Jag är ledsen. Det blir tårar som hänger lite i ögonvrån. en klump i magen som innehåller ledsen, lite rädd, övergiven.
Mitt i den ljuva sommartid har jag hamnat i ett mellanrum. Jag bor nu tillfälligt här hos mitt ex. och ska söka mig eget boende. Min hjärna vet att jag kommer att få det bra. Det blir en nystart till ett liv där jag kan få vara mig själv.
Jag är av den typen att ett nytt boende skulle helst varit klappat och klart inom 30 minuter. Nu bara väntar jag på min annons som ska komma in i Forshaga-Dejebladet. Jag väntar på att semestern ska ta slut på ett av våra billigare bostadsföretag.
Så nu kom känslorna. Det är inte dumt egentligen. För om jag ska kunna gå vidare och må bra. Så gör denna kris att jag sorterar upp och lämnar skit bakom mig. Jag brukar säga att en stannar upp och tömmer ur den där Tunga ryggsäcken lite grann, den som en bär med sig genom livet.
Det var ju inte så svårt att skriva. Ledsen, Rädd och Övergiven.
kram till er som stöttar mig
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar