ÄRLIGA RADER OM ETT MASKROSBARN SOM FICK HJÄLP AV MIG

*Men de ja som starkast kommer ihåg från dej var när vi pratade om kärlek. och du sa till mej att ja skulle vara glad att ja kunde älska så mycke som ja gjorde. jag förstog inte det då.. men de gör jag nu! och dom orden har hjälpt mej sen dess.*Dessa vackra ord minns en av mina ungdomar som jag arbetade med i Karlstad kommun, Socialförvaltningen, Behandlingsassistent (typ kontaktperson på heltid). Att jag sade till henne under ett av våra samtal om livet. Rosen vill att jag berättar för er som är intresserade hur jag minns mitt jobb med henne.

Jag berättar i denna blogg om henne. Så tar jag sats i en ny blogg och berättar om bristerna i det så kallade social välfärdssamhälle, som i detta fall var Socialförvaltningen.

Jag fick träffa Rosen när hon var ca 15-16 år. Hon tittade på mig och var jättetrevlig och artig. Lillemor var den som bedömde att Jag kunde vara bra för denna flicka. Jag säger vi var bra för varandra.
Efter 15 års tystnad hade denna starka varelse bestämt sig för att berätta hur hennes hemmiljö var. Okej, låter enkelt för er. Det är väl bara att berätta vilket skitmamma och skitpappa en har. Glöm det! Det finns ord i familjer som heter Kärlek, som kan vara så stark, att självklart när det kommer okända personer med papper och penna. Ställer konstiga närgångna frågor skulle vi alla skydda vår familj om vi älskar dem.

Rosen hade under många år skyddat sin mamma och bott med henne i ett missbrukarhem. kämpat med att gå till skolan och hålla masken inför alla. Tillsammans samtalade vi oss framåt i livet. Första gymnasieåret var inte lätt, mycket frånvaro, oro och händelser inom familjen som påverkade Rosen.
Speciellt en helg minns jag väl. Hon och hennes mamma skulle göra en *glad* resa tillsammans, för att träffa pappa som bodde i Stockholm Vad som hände då kommer jag aldrig att glömma. Mamma och Pappa tyckte väl att de skulle dra en liten fest, för att fira att de träffades efter så många år. Detta resulterade i att Rosen blev övergiven och sittande där i Stockholm ensam på ett rum. Hon som hade glatt sig åt att få ha pappa och mamma tillsammans med henne. Den sorgen, övergivenheten som hon beskrev för mig efter denna resa. Jag kände att det var tur att jag fanns då för henne. I en sådan stund finns ingen tröst att ge, bara att finnas och höra, bekräfta känslan och hjälpa henne igenom detta.

Skolket från skolan var bra för mig att få en förklaring på. Det var så enkelt eller svårt. Om Rosen gick till skolan, så fick hon sådan ångest, rädsla och ont i magen eftersom hon ej visste hur läget var hemma när hon skulle kliva innanför dörren. Så att stanna hemma var bättre för hennes egen psykiska hälsa. För då kände hon svängningarna i missbruket och visste precis vad som hände och skulle hända. Ansvaret för att hjälpa mamma bidrog även.

Vi kämpade oss igenom första gymnasieåret tillsammans, samtal, skolk. Rosen växte i sig själv och resultatet av detta lät inte vänta sig. Under min semester fick jag ett samtal där Rosen berättade att nu har jag lämnat mamma. Jag måste göra det för att klara mig själv. Jag kan inte hjälpa min mamma mer. Tillfälligt boende fanns hos pojkvännens familj. Respekt till den familjen som tog emot en extra tonåring delade med sig av mat och husrum.
Jag tog kontakt med min chef på dåvarande Ungdomsenheten berättade om akutsituationen och att Rosen behövde ett akut boende. När jag sedan tog kontakt med Rosen senare under sommaren. Så visade det sig att Ungdomsenheten gjort en bedömning att lägenhet ej behövdes. Mamman i familjen där hon bodde, fick inte ens ersättning för mat och husrum. Alltså en flicka som utreddes av Socialförvaltningen sedan hon var 6 år, var helt plötsligt inte aktuell för konkret hjälp från soc???????
Själv blev jag så förbannad att jag formligen skällde ut denne chef på enheten. Visste att jag då grävde min egen grop, men det var värt det. Jaaa att hjälpa ett barn i Sverige är värt mycket. Jag känner stolthet nu när jag skriver detta. Civilkurage är en bra egenskap.Jag var sjukskriven när Det var dax för Rosen att börja sitt andra år på gymnasie utbildningen. Rosen var kallad till skolan på ett samtal pga hennes frånvaro. Vi satt på en bänk utanför skolan och funderade hur hennes liv skulle kunna gå vidare, utan boende och svårigheter med skolarbetet. Då kom hennes enorma inre kraft och styrka fram. Med mig som stöd gick hon in och berättade för skola hur hennes liv såg ut. Vi kom överens med personalen att det viktiga var att hon fick skolan som en trygg punkt, vikten lades på att hon skulle ta sig dit och att de hade förståelse för hennes livssituation.
Själv åkte jag på en blåsning av chefen för att jag åkt in och jobbat, gratis, när jag var sjukskriven.

Rosen tog sig fram i livet och är nu heltidsarbetande inom hemsjukvården. Respekt Sofie som hjälper andra genom din arbetsinsats

Jättekramar till alla de Maskrosbarn som trots uppväxt blir en vacker ros och bidrar till att Sverige blir bättre.

RESPEKT

Här får ni min ursprungsblogg angående Respekt. Mycket viktigt ord som få använder praktiskt i Verkligheten.

Här kommer mina privata tankar om ordet respekt och vad det betyder.
Jag känner att vi alla säger och tycker att en ska visa Respekt. En del av oss menar att vi ska lyda, bocka och niga.
Men för mig så är det ett mycket fint ord. Respekt är inget en kan få hur som helst. Respekt är en sak som delas ut till dem som är snälla, juste eller som tillför någon kunskap inom sitt eget intresse område.

Jag kommer att skriva exempel på några som har min personliga Respekt.

Astrid Lindgren som i mitt synsätt har hjälpt många generationers barn. Genom sina böcker beskriva att du som barn är helt okej även om du gör tok ibland. Du får vara speciell och inte alltid göra som någon vuxen säger. Respekt

Henrik Schyffert Komiker. Jag grät nästan när jag lyssnade på din show THE 90-ETTFÖRSVARSTAL. Den finns på SVT: hemsida ( finns ej där nu)
Att du vågade berätta om vad som blivit tokigt för dig i livet. Kommer att hjälpa många i Sverige. Respekt
I skrivandets stund lägger jag till Magnus Betnér komiker. Du säger ord som inte får sägas, hoppas du fortsätter med det. Respekt

Maskrosbarnen i Sverige. Med tår i ögat tänker jag på hur ni kämpar, trots en jobbig uppväxt. Jag skickar en speciel tanke till två tjejer som är Sjuksköterskor idag. En tjej som jobbar Natt inom Vården, klarade av sin utbildning fastän hon inte hade någonstans att bo. En tjej som blev Mamma vid 17 år och är en Jättebra mamma. En som som kämpat med att få hjälp med sin Depresion i flera år och nu blommar för fullt och ger av sig själv till andra. En tjej som är Deltidsbrandman. En tjej som tillhör den Frivilliga Försvarsmakten och har gjort utlandstjänstgöring för oss i Sverige. Respekt

Alla er killar som kämpar mot droger och kriminalitet som jag träffat genom min vän fostermamma. Ni har genom att visa mig respekt som Anne. hjälpt mig till insikt i vad ordet kan betyda. kämpa på. Respekt

inom brukshundklubben så träffar jag många kunniga hundförare. Jag har lärt känna äldre, instruktörer, tävlingsförare, domare, uppfödare av olika raser mm. Som ibland är lite *envisa*. Men jag har lär mig att lyssna på dem. De kan hunden, tävlingsregler , föreningsstadgar, Framför allt hur en hund bör skötas för att den ska trivas med sitt liv som hund. Om en vuxen beteer sig *buffligt* så kan den vara juste för det... Respekt

Avslutar just nu med att skriva som det står i kommentaren jag fått. Alla förjänar respekt som den person de är. Men sedan om de är ojusta, elaka så kan en ta bort respekten för dem. Det har jag gjort med en del människor. Men innan så har de fått några chanser.